av Ellinor Platzer

Innlegg på konferansen 'Kjønnsmakt i Norden', Oslo, 12. og 13. juni 2003. Workshopen 'Omsorgens globalisering'

Inledning3
Många som har förespråkat ett system med hushållstjänster4 har hävdat att detta skulle kunna minska statens utgifter - arbetslösheten var hög i början av 1990-talet och omfattningen av svart arbete stor. Att på detta sätt skapa nya arbetstillfällen och förvandla svarta arbeten till vita, antogs kunna bereda i synnerhet invandrare tillfällen till reglerade anställningar5 (Diaz 1996:349ff). Den grupp Pålsson hade i åtanke när hon formulerade sitt förslag om subventionerade hushållstjänster var de "lågproduktiva", det vill säga unga outbildade människor och de som av ålders- eller sjukdomsskäl inte anses tillräckligt produktiva för att vara attraktiva på den reguljära arbetsmarknaden (Pålsson 1994:85 ff).6

Den låga nativiteten var ytterligare en aspekt som aktualiserade frågan om hushållstjänster. I likhet med många andra länder i Europa är födelsetalen i Sverige så låga att de anses utgöra ett problem. Detta har föranlett en diskussion om olika metoder för att öka kvinnors möjligheter att förena föräldraskap med lönearbete. En sådan lösning skulle vara hushållstjänster men på grund av de jämförelsevis höga skatterna och frånvaron av en låglönesektor i Sverige har det hävdats att de flesta inte har möjlighet att köpa dessa tjänster. Vid sidan av kravet på en generell sänkning av skattenivåerna skulle därför en skattesubventionering, enligt förespråkarna, vara en lösning.

Trots två statliga utredningar7 under 1990-talet, som båda förespråkade skattesubventionerade hushållstjänstesystem, togs inga beslut i riksdagen. Frågan var alltför känslig. Motståndet var särskilt starkt inom fackförbunden och i det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Jämförelser gjordes med den tid när pigor slet ut sina kroppar i överklassens hushåll8 och man hävdade att en återgång till ett system med huslig arbetskraft skulle leda till att grupper längst ner i den sociala hierarkin återigen skulle utsättas för utsugning och förtryck. Debatten kom därför mer att handla om huruvida det överhuvudtaget skulle vara acceptabelt att köpa hushållstjänster.9

Även om hushållstjänsterna framställdes som lösningen på problemet med den svarta arbetskraften och den höga arbetslösheten var detta främst kopplat till den samhällsekonomiska nyttan och mellanskikthushållens önskemål snarare än omtanke om de behov som arbetskraften kan tänkas ha. Detta gick sannolikt stick i stäv med de jämlikhets- och jämställdhetssträvanden som präglat en stor del av 1900-talets partipolitiska arbete i Sverige. En viktig förklaring till att pigdebatten uppstod är således frågans starka koppling till klass, genus och etnicitet.10

Trots frånvaron av beslut i frågan utförs avlönat hushållsarbete idag i en mängd olika former. I Sverige är de vanligaste formerna städhjälp ett par timmar i veckan och barnpassning. Fönsterputsning vill allt fler ha hjälp med, medan betalt trädgårdsarbete än så länge sker undantagsvis och detsamma gäller inköp av dagligvaror. Det har börjat förekomma så kallade livsstilstjänster som går ut på att man betalar en person för att denna ska arrangera middagar, köpa presenter, boka semesterresor, leta upp hantverkare, dekorera hemmet och liknande. De uppräknade tjänsterna utförs vanligtvis av en så kallad live-out, det vill säga en person som inte bor i sin arbetsgivares hushåll och som ofta har flera arbetsgivare under en och samma dag. På många andra håll i världen däremot, till exempel i flera sydeuropeiska länder11, är det vanligt att hushåll har en live-in, en anställd som bor i sin arbetsgivares hem.

Hushållsarbete har av tradition utförts gratis av kvinnor - fruar, mödrar, döttrar, systrar - och det kan därför finnas ett visst motstånd mot att börja betrakta det som ett lönearbete. Det är en av förklaringarna till att priskänsligheten inom hushållstjänstesektorn är stor.12 Om man överhuvudtaget kan tänka sig att betala bör det i så fall inte handla om några stora summor. De flesta är inte beredda att betala mer än mellan 60 och 70 kronor i timmen för en städtjänst.13 Uppfinningsrikedomen har varit stor för att få ner hushållens kostnader och den vanligaste lösningen är att köpa tjänsterna på den svarta marknaden.14 Det finns också vita hushållstjänster och det mesta tyder på att dessa har ökat under senare år. En typ av lösning är att bostadsföretag erbjuder de boende hushållstjänster till reducerat pris. Det är dessutom relativt vanligt att stora företag erbjuder sina högst värderade anställda hushållstjänster som löneförmån.15 Som en följd av detta har ett antal nya tjänsteföretag bildats, vars verksamhet liknar personaluthyrning.

Denna artikel gör ett nedslag i hushållssektorn och tittar närmare på en effekt av den allt större efterfrågan på huslig arbetskraft i Sverige, nämligen framväxten av ett au pair-system. Denna verksamhet är utåt sett inte kopplad till den ordinarie arbetsmarknaden och arbetet utförs under andra villkor än i arbetslivet generellt, bland annat eftersom det är fråga om live-ins, men mycket tyder på att det är efterfrågan på huslig arbetskraft som ligger till grund för att verksamheten har uppstått. Ett syfte är därför att undersöka vilken betydelse karriärhushållens genusarbetsdelning och livsform kan ha för efterfrågan på huslig arbetskraft i allmänhet och au pair i synnerhet. Ytterligare ett syfte är att ta reda på vad som döljer sig bakom beteckningen au pair16 och få en bild av hur den formella regleringen av verksamheten fungerar i praktiken. För att uppnå detta syfte undersöks omfattningen av au pair-verksamheten i Sverige, hur den är rättsligt reglerad samt hur rekrytering och förmedling går till.

Det material som ligger till grund för artikeln är uppgifter och statistik från migrationsverket samt information från ett företag i västra Sverige som har specialiserat sig på att förmedla au pair från Östeuropa till Sverige. De rättsliga dokument som reglerar au pair-verksamheten har använts som källa och likaså sex intervjuer med lika många personer (fem män och en kvinna17) som själva anlitar au pair. Vad gäller uppgifter om hushållstjänstemarknaden generellt i Sverige är dessa framtagna under arbetet med författarens avhandlingsprojekt i sociologi och bygger bland annat på intervjuer med anställda och arbetsgivare på hushållstjänstemarknaden.

Bakgrund
Au pair-verksamheten har under lång tid varit en möjlighet för unga svenska kvinnor att åka till exempelvis USA, England, Tyskland eller Frankrike för lära känna ett annat land och dess kultur samt förbättra sina språkkunskaper. En underliggande tanke är att den familj som är au pairens värd ska ta hand om gästen som om hon vore en familjemedlem. Som motprestation ska au pairen hjälpa till med lättare hushållsarbete och i många fall ta hand om familjens barn. I Sverige förekom knappast någon au pair-verksamhet alls före mitten på 1980-talet. Vid denna tid, när efterfrågan på hushållstjänster generellt började stiga, uppstod även en efterfrågan på au pair. Då var det främst fråga om unga kvinnor från Filippinerna som rekryterades.18 I samband med att Östeuropas gränser öppnades omkring 1990 började emellertid nya etniska grupper söka sig till Sverige och antalet au pairer steg också. Idag ligger antalet ansökningar om uppehållstillstånd för au pair i Sverige på nästan tusen varje år och det finns en viss tendens till ökning. 53 länder är representerade. 2001 kom närmare 200 au pairer från Estland, ca 80 från Litauen, drygt 60 från Polen och från Lettland, omkring 40 från Ryssland och från Ukraina, 35 från Rumänien och nästan 30 från Marocko. Bland övriga länder med relativt stort antal ansökningar kan nämnas Filippinerna, USA och Vitryssland (Migrationsverket 2002).

Genusarbetsdelning och livsform
Samtliga intervjupersoner och deras respektive partner befinner sig mitt i sina yrkeskarriärer. Detta innebär långa, intensiva arbetsdagar samt höga inkomster. De har mellan två och fyra barn var, alla under 10 år. Intervjupersonerna är därför representativa för "tvåkarriärhushållen", en kategori som har blivit allt större till följd av att arbetsmarknadens behov av välutbildade kvinnor har ökat. Tidigare var det främst mannen som arbetade heltid och gjorde karriär - att män heltidsarbetar hör till en beständig norm i Sverige under efterkrigstiden - men med tiden har det blivit allt vanligare att även kvinnor satsar på en yrkeskarriär. Kvinnor arbetar visserligen färre timmar i genomsnitt än män men tendensen sedan en tid tillbaka är att kvinnor lönearbetar alltfler timmar jämfört med tidigare (Ahrne & Roman 1997:25).

Den stresstopp som infaller när karriärens mest intensiva skeden sammanfaller med att barnen är små påverkar kvinnor och män olika. Trots att det har skett vissa förändringar - männens genomsnittliga andel av det utförda hushållsarbetet har ökat något, från cirka sju procent 1974 till arton procent i början av 1990-talet (Ahrne & Roman 1997:26f), är det oftast kvinnorna som har huvudansvaret för hushåll och barn (SOU 1998:6, 97). När det gäller de mest tidskrävande arbetsuppgifterna i ett hushåll, som städning, omsorg om egna barn samt tvätt och strykning, är kvinnornas arbetsinsats betydligt större än männens19 (SOU 1998:6, 40).

Kvinnor känner sig ofta stressade av direkt eller indirekt uttalade krav från sina familjer och har dåligt samvete för att de inte låter barnen stanna hemma mer. Konflikter med partnern kan ibland uppstå när det blir fråga om att prioritera någons arbete för att tiderna kolliderar. Ytterligare en stressfaktor är svårigheterna att hinna städa och hålla hemmet i någorlunda skick. Den ständiga tidspressen kan också leda till att det är svårt att hinna och orka ägna tid åt parrelationen (Muhonen 1999:204f). Det kan tyckas som att den enda lösningen för den här typen av familjer är att anlita arbetskraft utifrån för att lösa vardagens problem. Efterfrågan på huslig arbetskraft har också mycket riktigt främst kommit från tvåkarriärhushållen.20

Mycket tyder dock på att beslutet att köpa hushållstjänster inte enbart grundar sig i tidsbrist eller tillgång på ekonomiska resurser. Nicky Gregson och Michelle Lowe konstaterar, i en brittisk studie, att det är av vikt att se till den livsstil som präglar de nya mellanskikten när man ska studera de hushåll som köper hushållstjänster (Gregson & Lowe 1994:120). Det kan därför vara meningsfullt att använda livsformsanalys för att kategorisera dem som efterfrågar hushållstjänster och sökljuset faller då på den så kallade karriärlivsformen. Denna livsform är förknippad med föreställningar om att ju högre upp i hierarkin en karriärist befinner sig desto mindre viktig blir skillnaden mellan arbete och fritid, istället görs en distinktion mellan rutin och engagemang. Karriäristens arbetskraft karakteriseras, enligt Liselotte Jakobsen (1999:179f), inte av tid utan av personliga kunskaper, en slags personlig unicitet. Detta kan leda till att man gärna köper sig fri från det rutinmässiga arbetet i hushållet såsom städning, tvättning och strykning. Den kvalitetstid som därmed skapas kan karriäristen ägna åt mer kreativt och stimulerande arbete, som fritidsaktiviteter med barnen och dekorering i hemmet. Utifrån ett sådant resonemang kan det antas att efterfrågan på hushållstjänster inte enbart har med tidsbrist eller ekonomiska resurser att göra, utan också med en speciell livsform. Kontrasten till denna livsform utgör de grupper som inte upplever sig som lika "unika" och som därför kan tänka sig att utföra detta enformiga hushållsarbete. Därmed sker en tayloristisk arbetsdelning i hemmen, en delning mellan manuellt arbete och tankearbete.21

Att realisera efterfrågan
De sex personer som intervjuats för denna studie talar mycket om tiden före de anställde en au pair: de hade ofta dåligt samvete över att barnen måste vara på dagis hela dagarna eller inte kunde gå hem direkt efter skolan. Det uppstod lätt konflikter om vems arbete som var viktigast när till exempel någon av föräldrarna måste lämna sin arbetsplats för att barnet blivit sjukt. Ett av de tyngst vägande skälen till att anställa just en au pair är att ha "barnpassning ständigt tillgänglig". Samtliga utnyttjar visserligen den offentliga barnomsorgen men barnen slipper vara på dagis lika länge som föräldrarna är på sina arbetsplatser eftersom au pairen sköter hämtning och lämning. För föräldrar som ofta är ute på tjänsteresa kan en au pair ha mycket stor betydelse, eller som en intervjuperson uttrycker det: "Det gör det möjligt för oss att med kort varsel hoppa på ett flygplan för att ta oss till en annan del av världen utan att behöva bekymra oss för det där hemma." En annan intervjuperson menar att det skapar trygghet hos barnen att de har någon hos sig både dag och natt "och så slipper jag känna mig stressad och ha dåligt samvete."

Samtliga som intervjuats betonar att de har au pair endast för barnens skull. Några familjer har förutom au pair även städhjälp, vilket antyder att au pairens enda arbetsuppgift är att se efter barnen. Andra hade städhjälp tidigare men nu enbart au pair. I båda fallen verkar det dock som om au pairens uppgifter är betydligt fler än att endast se efter barn. Även om en städhjälp kommer var fjortonde dag för att ta hand om grovstädningen återstår en mängd andra sysslor i ett hem: "Hon hämtar dem (barnen) på eftermiddagen och så ser hon till att ge dem mellanmål och fixar middagen på kvällen (...) och tar hand om disken. Sedan så brukar hon sätta på tvättmaskinen och hänga upp och det blir ju ofta varje kväll, det blir väldigt mycket smutstvätt när man har barn. Hon brukar byta sängkläder också och stryker." Innan au pairen anlände kände sig de intervjuade väldigt stressade av att inte hinna eller orka ta hand om bostaden på det sätt de skulle önska.

Samtliga lyfter fram jämställdhet som en viktig fråga och menar att påståendet om att hushållet skulle vara kvinnans huvudansvar tillhör det förgångna. Det framkommer emellertid att samtliga kvinnor i de aktuella familjerna utför betydligt mer obetalt arbete än männen. Det är hon som har det övergripande ansvaret för hem och barn trots att hon och mannen lönearbetar i samma omfattning. Det mesta tyder på att de aktuella familjerna har en konventionell eller semijämställd arbetsfördelning.22 Behovet av huslig arbetskraft uppkommer normalt i samband med att kvinnan återgår till arbetsmarknaden efter föräldraledighet alternativt inleder en ny yrkeskarriär. Realiserandet av efterfrågan kan således främst hänföras till kvinnans arbetssituation, det är framför allt kvinnans obetalda arbete en au pair ska ersätta. Något som bekräftar denna bild är att kvinnan också har huvudansvaret för sådant som rör au pairen, såsom rekrytering, tilldelning av arbetsuppgifter, instruktioner och kontroll. Genusarbetsdelningen i hushållen, i kombination med arbetslivets höga krav, kan leda till känslor av stress och ofta även konflikter mellan mannen och hustrun.23 Ett av de viktigaste skälen att anställa huslig arbetskraft är följaktligen, vilket också klart framkommer i intervjuerna, att förhindra diskussioner om vem som ska utföra hushållsarbetet.

Det nämns ofta i intervjuerna att ett viktigt motiv att anlita en au pair är att vilja få mer tid till partner och barn samt att "göra roligare saker på helgerna än att städa", "få undan störande inslag", det vill säga få mer kvalitetstid. I viss mån verkar detta ibland också kunna uppnås. En av intervjupersonerna berättar att när hon kommer hem vid åttatiden på kvällarna behöver hon inte ägna sig åt att laga mat eller tänka på att förbereda för morgondagen utan kan ha ett "kravlöst umgänge med barnen innan de somnar". Den tid som frigörs kommer emellertid inte alltid barnen till godo. En intervjuperson berättar följande: "Att ha en au pair gör det möjligt för min fru och mig att åka på semester tillsammans bara vi två för att vi behöver lite tid för oss själva. Då stannar au pairen hemma och tar hand om barnen. Denna flexibilitet är viktig för oss."

Trots avlastningen i hushållet verkar dock kvalitetstidens ökning vara marginell. Det mesta tyder på att den tid som frigörs främst läggs på arbetet.24 De fem män som intervjuats säger att de antagligen skulle arbeta väldigt mycket även om de inte hade haft en au pair, men att de under nuvarande förhållanden kan arbeta några timmar extra utan att få dåligt samvete och att "övertidsarbete är en reell möjlighet idag". Den enda kvinna som intervjuats däremot, menar att hon antagligen skulle ha arbetat mycket mindre om hon inte haft en au pair. Hon säger vidare att hon inte skulle ha uppnått den höga position i yrkeslivet hon nu har utan hjälp i hemmet.

Strävan efter mer kvalitetstid och arbetstid antyder att hushållsarbete inte är något familjerna själva har tid att ägna sig åt. Hushållsarbete framställs dessutom som något tråkigt man helst vill slippa. Trots det har samtliga intervjuade väldigt högt ställda krav på att hemmet ska vara rent och städat. En intervjuperson uttrycker detta på följande sätt: “Det är ju så att när man reser mycket i jobbet som vi båda två gör då blir man lite känslig för hur det ser ut. När man äntligen får lite tid för sig själv då vill man att det ska vara rent och fräscht, annars kan man inte koppla av ordentligt." Den höga arbetsbelastningen, behovet av kvalitetstid och oviljan att utföra hushållsarbete omöjliggör att på egen hand uppfylla önskemålet om ett välstädat hem, eller att låta barnen vara hemma mycket. Det krävs alltså att "någon annan" tar hand om detta.

Rekrytering och förmedling
När en familj har bestämt sig för att anlita en pair kan de kontakta en förmedling. Det finns idag ett mindre antal företag som förmedlar au pair till familjer boende i Sverige. Några sköter såväl rekrytering som förmedling via internet. I dessa fall går det till så att intresserade kandidater (blivande au pairer) "annonserar" med foto och personliga uppgifter på förmedlingens hemsida. Hugade spekulanter väljer ut vem de vill ha och tar kontakt med förmedlingen.25 Om motsvarande intresse finns från kandidatens sida ser förmedlingen till att parterna kommer i kontakt med varandra samt hjälper till med ansökning av uppehållstillstånd och andra formella krav.

Den förmedling jag har varit kontakt med (hädanefter kallad Förmedlingen), som har omkring 10 procent av den svenska au pair-marknaden, går dock mer grundligt tillväga. För att en familj ska godkännas som värdfamilj bör de leva under "ordnade förhållanden". Helst bör det finnas barn i familjen även om det förekommer att även barnlösa familjer blir beviljade au pair. De enda som direkt avvisas är ensamstående män utan barn och personer med någon form av funktionshinder. Kandidaterna bör komma från "familjer med gott anseende". De får inte ha varit verksamma inom "underhållningsbranschen" eller ha ett kriminellt förflutet, däremot får de gärna vara studerande eller ha en yrkesbakgrund.

Dessa krav på såväl blivande värdfamiljer som au pairer har Förmedlingen själv ställt upp eftersom man menar att detta är förutsättningar för att bedriva en seriös verksamhet. Med seriös verksamhet avses i detta fall att upprätthålla intresset för Sverige samt svensk kultur och språk i de områden som en gång har ingått i det svenska stormaktsväldet. Det verkar också som om de värdfamiljer jag har intervjuat faktiskt har ett intresse för Östeuropa och ett medvetande om den besvärliga situation många östeuropeiska unga kvinnor befinner sig i. De intervjuade säger sig vara frustrerade över detta och en uttryckte sin vilja att "rädda dem från prostitution och droger". Till skillnad från Förmedlingen ställer dock staten, i det här fallet migrationsverket, inte några krav alls på värdfamiljerna. De enda krav som ställs gäller au pairerna: dessa måste vara mellan 18 och 30 år och ha ett uttalat intresse för eller nytta av svenska språkstudier.26

För att rekrytera au pairer har Förmedlingen så kallade nätverkspartner i Estland, Lettland, Litauen, Ukraina, Polen och Bulgarien. Rekryterarna brukar annonsera i dagspressen, sätta upp anslag och ha informationsbord i skolor och på universitet i samband med terminsslut samt delta vid arbetsmarknadsdagar för studenter för att informera om möjligheten att bli au pair i Sverige. Av särskilt intresse för rekryterarna är skolor med lanthushålls- och turismutbildningar.27

Rekryteraren intervjuar kandidaterna och tar reda på vilka personliga egenskaper, kunskaper och intressen de har.28 Kandidaten måste visa upp en mängd referenser, bland annat gällande hennes förmåga att ta hand om barn. Bland övriga intyg av betydelse är skriftligt bevis på simkunnighet. Kandidaten måste även, på egen bekostnad, uppsöka såväl läkare som tandläkare för att få friskhetsintyg. En sammanfattning görs och blir, tillsammans med porträttfoton, presentationer av blivande au pairer som familjerna får möjlighet att välja mellan. En sådan presentation kan se ut enligt följande29:

Ana (fingerat namn), 22 år, 166 cm, från xxx, Estland. Student + 2 år handelsutbildning; arbetat som frisör sedan -99. Hygglig tyska, passabel engelska, ryska, finska. Berest i Sverige, Norge, Finland - starkt intresserad av att lära svenska; spelar litet piano. Uppvuxen i 3-barnsfamilj i lantlig småstadsmiljö: mor hemarbetande, far entreprenör, bror (18), syster (10), studerande. Barnomsorg: syster under uppväxtåren; uppdrag i vänfamilj med barn i åldrarna 4 månader till 4 år; hushåll: gillar husligt arbete: är van och snabb; intresserad av matlagning, speciellt bakning. Trädgårdsvan; djurvan; datorvan; simkunnig (inklusive livräddning). Intervju: välvårdad, lugn, harmonisk, käck, gladlynt, sällskaplig, vacker röst, målmedveten, arbetsam, pålitlig, moget omdöme, omtänksam, kreativ i umgänge med barn (utmärkt referens). Fritid: bio, teater, rollspel, frisyrer, textilhantverk, bakning. Favoritsport: jogga, cykla, simma, skidor. Rökfri. Körkort september -00 (1 år: VW, Audi). Tillträde: Februari -02.

Det är alltså rekryteraren som utifrån en intervju ska avgöra vilka personliga egenskaper kandidaten har. Som framgår ovan ska även hennes utseende och framtoning bedömas. Det anses till exempel vara viktigt hur lång hon är, Förmedlingen hävdar att de flesta som söker en au pair inte är intresserade av kandidater som är längre än modern i värdfamiljen eftersom detta skulle "undergräva hennes auktoritet inför barnen".30 Au pairens ålder är också av betydelse: "De bör ju vara tillräckligt mogna för att ta ansvar för barn, men tillräckligt unga för att fortfarande vara nyfikna på livet och vara villiga att lära sig nya saker", enligt en av de intervjuade. En annan intervjuperson berättar om en au pair som var "för gammal" (hon var 28): "Hon kände inte samma engagemang som de yngre tjejerna, var väldigt självupptagen och ointresserad. Nu har vi bara tjejer som är 22-23, det är en idealisk ålder för en au pair."

Den ekonomiska ersättningen till rekryteraren måste kandidaten själv stå för. Hur mycket pengar det rör sig om har dock inte varit möjligt att ta reda på eftersom det inte finns någon fastställd summa för detta - det är upp till varje rekryterare att bestämma avgiften. Intresset för att komma till Sverige som au pair är mycket stort bland unga östeuropéer men det är få som får denna möjlighet eftersom efterfrågan är betydligt mindre än tillgången. Sannolikheten är därför stor att rekryteraren kan begära en relativt stor summa i ersättning.

Som nämndes ovan låter flera förmedlingar de båda parterna bestämma sig för varandra via internet. Den förmedling jag har varit i kontakt med brukar dock göra en "matchning", det vill säga genom att lägga in alla uppgifter i en databas försöker man para ihop familjer och kandidater utifrån gemensamma intressen och förväntningar på motparten. Efter lyckad matchning ska familjen betala den första avgiften till Förmedlingen och efter att det är gjort står det fritt upp till parterna att inleda direktkontakt med varandra. När den byråkratiska process som därefter följer (se mer om den nedan) har avslutats och allt är klart för au pairens avfärd till Sverige, ska familjen betala den slutgiltiga avgiften till Förmedlingen. Total summa ligger på närmare 3 000 kronor per kandidat, vilken endast avser Förmedlingens egna kostnader. Vad gäller resan till och från Sverige är det vanligt att familjen betalar den även om det förekommer att au pairen betalar allt eller hälften - så brukar vara fallet om resan anses dyr, som till exempel från Ukraina.

Villkor för uppehållstillstånd
Kandidatens ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd måste även innehålla vissa uppgifter om värdfamiljen eftersom tillståndet är kopplat till en bestämd värd, det är alltså inte fråga om ett generellt tillstånd att vistas i Sverige som au pair. Familjen måste även formulera ett formellt erbjudande om anställning till kandidaten och detta hjälper Förmedlingen till med att upprätta.31

Migrationsverket kräver att värdfamiljen garanterar au pairen följande (Migrationsverket 2001):

· Högst 25 timmars hushållsarbete per vecka.
· Studier i svenska en avsevärd del av återstående tid. Intyg om studieplats ska bifogas ansökan.
· Kost och logi.
· Lägst 3 500 kronor per månad i lön före skatt.32

Detta skriftliga erbjudande, tillsammans med ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och från vissa länder även visum, ska kandidaten lämna till den svenska ambassaden eller konsulatet i hemlandet.33 Uppehållstillstånd beviljas endast för ett år.34 Migrationsverket, som är beslutande instans, tar 1 000 kronor för att behandla en ansökan, även om den inte blir beviljad. Det varierar om den sökande själv eller familjen står för kostnaden.

Det förekommer att behandlingen av en ansökan om uppehållstillstånd drar ut på tiden och en familj som väl har bestämt sig för en au pair vill ofta att hon kommer så fort som möjligt. För att skynda på den byråkratiska processen kan det vara fördel att, som ägaren av den aktuella Förmedlingen, ha ett förflutet i den diplomatiska kåren. Personliga kontakter med såväl ambassaderna som migrationsverket brukar kunna påskynda ärenden.

Att få temporärt uppehålls- och arbetstillstånd i Sverige innebär, som påpekades ovan, att inte bli folkbokförd och därmed att sakna sociala förmåner. Värdfamiljerna rekommenderas därför att, för sin au pairs räkning, teckna en försäkring som täcker sjukdom och olycksfall.35 Den förmedling jag har talat med samarbetar med ett lettiskt försäkringsbolag som erbjuder en sådan försäkring för ett års tid för 1 900 kronor. Det har dock inte varit möjligt att ta reda på hur vanligt det är att denna försäkring tecknas men det är inte sannolikt att de mindre nogräknade förmedlingarna och familjerna bryr sig om detta. I de fall det görs är det ibland familjen som står för kostnaden och ibland au pairen genom att avdrag görs från hennes lön.

Import av arbetskraft
Varför just en au pair skulle vara lösningen på tvåkarriärhushållens problem motiveras med att detta är en förhållandevis billig lösning samt att det egentligen inte finns några alternativ. Att ha någon boende hemma hos sig, ständigt tillgänglig för barnpassning och andra förekommande arbetsuppgifter, är enligt de intervjuade inte möjligt att uppnå med svensk arbetskraft eller på den ordinarie svenska arbetsmarknaden överhuvudtaget. Om det mot förmodan skulle finns tillgång på den typen av arbetskraft skulle den i så fall vara alldeles för dyr, enligt de flesta. Flera intervjuade är dessutom skeptiska till att ha en svensk anställd i sitt hem. Svenskar betraktas som "bortskämda" och "krävande" samt alltför "hårt styrda av fackliga lagar". Den kontinuitet många eftersträvar - det bör vara samma person som under en längre tidsperiod tar hand om barnen och hushållet för att "det inte ska bli för mycket spring" och för att slippa ge instruktioner varje gång någon ny anländer - utgör ytterligare skäl till att inte anställa svenskar eftersom dessa anses lämna sin anställning "så fort de får ett bättre erbjudande".

En förklaring till att det är vanligt med au pair från Östeuropa är att dessa anses vara "de enda tillgängliga". Det finns naturligtvis kandidater tillgängliga från andra delar av världen men den stora "arbetskraftsreserven" i Östeuropa verkar vara en tillgång i au pair-industrin och enligt Förmedlingen finns det "hur många kandidater som helst" som väntar på att få komma till Sverige. De kommer ofta från fattiga förhållanden och är därför i stort behov av att tjäna pengar. I vissa fall betraktas dessutom arbetet som au pair som ett sätt att "få in en fot" i ett rikt land och det finns en förhoppning bland många att få stanna även efter anställningens upphörande. Deras utsatta situation leder till att de är väldigt måna om att utföra sitt arbete på ett så bra sätt som möjligt, många värdfamiljer uppfattar dem också mycket riktigt som tacksamma för att ha fått denna möjlighet och därför anpassningsbara och lojala. Det är dock viktigt att understryka att inte alla familjer är ute efter att rekrytera au pairer som är dem underlägsna i alla avseenden. Ibland kan en viss likhet vara att föredra, en del familjer vill till exempel gärna ha en au pair som är bildad eftersom, som en intervjuad uttryckte det: "Vi som är akademiker själva trivs ju bäst med andra akademiker, då pratar man på ett sätt som man är van vid. Det skulle vara svårt att ha någon utan utbildning, de kanske inte skulle förstå våra resonemang och sätt att tänka."

Det framkommer i intervjuerna att östeuropeiska unga kvinnor anses ha vissa egenskaper som är särskilt passande för au pairer. De anses skilja sig från svenska unga kvinnor eftersom de, enligt en intervjuad man, "är lite mer inriktade på det där med att sköta hem och barn och trivs därför med det jämfört med svenska tjejer som ofta har lite andra intressen". Även när arbetskraft i allmänhet diskuteras lyfts just östeuropéer fram som särskilt arbets- och samarbetsvilliga, till skillnad från svenskar. Att tillskriva en grupp egenskaper på detta sätt kan jämföras med situationen under 1930-talet i Sverige när stadshushållen helst anställde unga flickor från landsbygden som hembiträden eftersom dessa ansågs vara mer ordentliga och undergivna jämfört med stadsflickorna (Moberg 1978:27).

Tillgängligheten, den låga kostnaden och den konstruerade lämpligheten är alltså tre förklaringsfaktorer till att majoriteten au pairer i Sverige kommer från Östeuropa. De betraktas som tillräckligt flexibla och kravlösa för att passa som huslig arbetskraft. Dessa människor behandlas mer eller mindre som förbrukningsvaror, de köps och säljs över nationsgränser. Det är mycket vanligt att familjer har mer än endast en au pair, de jag har intervjuat har haft mellan två och åtta au pairer var som avlöst varandra. Förvaruligandet36 kan i vissa fall innebära att arbetskraften blir "avkroppsligad". En konsument som ska köpa ett klädesplagg, en bil eller en påse äpplen har vanligtvis inget intresse av vem det är som ställer sin arbetskraft till förfogande för att denna produkt ska vara tillgänglig. När konsumenter däremot betalar för en tjänst önskar de inte alltid att enbart köpa en "sak" eller en "vara", ibland är de ute efter "förkroppsligade" varor. De slutsatser jag har dragit i denna studie bekräftar de resultat den brittiska forskaren Bridget Anderson (2000:kap 7-8) har kommit fram till. Hon hävdar att för utförande av vissa typer av tjänster är det speciella sociala kategorier som söks. Det kan vara fråga om särskilda (ofta tillskrivna) egenskaper och kunskaper, specifik ålder, en viss köns-, etnisk, nationell och klasstillhörighet. Det förkroppsligade arbetet verkar ha särskilt stor betydelse för det betalda hushållsarbetet och i synnerhet för den husliga arbetskraft som är live-in. Anderson menar vidare att de som är ute efter att anställa någon som till en låg kostnad ska utföra hushållsarbete tenderar att leta upp kategorier som anses vara "naturligt" servila, som "trivs" med att ta hand om barn och hushåll eller som "till sin natur" är arbets- och samarbetsvilliga och därmed "självklara" för sådant arbete.

Familjemedlem eller anställd?
Trots att au pairen måste ansöka om arbetstillstånd för sin tid i Sverige och att au pair-tiden benämns en anställning, hävdar migrationsverket att det inte är fråga om en anställning i egentlig mening utan att syftet med verksamheten är kulturellt utbyte. För att understryka detta syfte kräver verket att au pairen ska bedriva studier i svenska språket en avsevärd del av tiden i Sverige och värdfamiljen åläggs, som framkom tidigare, att tillsammans med andra ansökningshandlingar för kandidatens temporära uppehållstillstånd bifoga ett intyg att hon är inskriven vid en utbildningsinstitution37. I linje med detta finns också en obenägenhet såväl från migrationsverkets som värdfamiljernas sida att kalla de 3 500 kronor au pairen har rätt till varje månad som lön. Istället benämns summan som kontant ersättning eller ibland till och med som fickpengar.

Samtliga värdfamiljer jag har intervjuat anger att deras au pair har ett eget rum. Detta anses viktigt för att hon ska kunna ha ett privatliv men också för att många tycker att det känns obekvämt att ha en "främmande person i hemmet" och själva är i behov av ett privatliv. Det finns också annat som tyder på att au pairen betraktas mer som en anställd än som en familjemedlem, det görs ofta en tydlig distinktion mellan hennes arbets- och fritid. Flera intervjupersoner berättar till exempel hur viktigt de tycker det är att au pairen "har ett liv" utanför familjen eller som en man uttryckte det: "Vi tycker inte hon ska komma till oss på kvällarna och slå sig ner i TV-soffan när vi själva sitter där." Med tanke på att au pairer ofta förses med mobiltelefon för att de ska vara tillgänglig även när de inte är hemma verkar det alltså som att de förväntas "finnas men inte synas".

Även om familjens och au pairens inbördes relation kan karakteriseras av distans och avståndstagande i vissa avseenden finns också exempel på att en närhet kan utvecklas. En au pair bor alltså hos den familj hon är anställd av och det ser ibland ut som att hon är mer än bara en anställd, nästan som en familjemedlem. Många äter samtliga sina måltider tillsammans med hela eller delar av familjen. Det förekommer att au pairen får följa med familjen på semesterresor och att de gör olika saker tillsammans utanför hemmet. Flera av de intervjuade berättar att de diskuterar mycket med sin au pair, "vi pratar om våra olika länder och om vilka olika erfarenheter vi har". Det kan dock uppstå störningar i denna närhet. Intervjupersonerna berättar om au pairer som varit "ute och raggat karlar på nätterna" eller som har stulit sprit från familjens barskåp. Det förekommer alltså ibland att värdfamiljerna av olika skäl inte "trivs" med sin au pair och när sådant händer brukar hon ofta skickas tillbaka till sitt hemland. Så länge au pairen är flexibel, lojal och sköter sina plikter är hon "nästan" en familjemedlem men om hon av någon anledning inte kan utföra sina arbetsuppgifter eller om det uppstår konflikter mellan henne och familjen, betraktas hon inte längre som en familjemedlem utan som en anställd - i vissa fall en anställd man helst vill göra sig av med. Det finns alltså sådant som tyder på att denna speciella anställningsform kan betraktas som ett "falskt släktskap" (Gregson & Lowe 1994:229f).

Om en au pair skulle vara missnöjd med sin värdfamilj eller bli illa behandlad finns dock inte samma möjligheter att få hjälp. Förmedlingen berättar om en ung kvinna som inte alls trivdes med sin situation och helst ville byta värdfamilj. Hon kontaktade Förmedlingen för råd och hjälp varpå de rekommenderade henne att föra dagbok under några månader för att "skriva av sig sina bekymmer". Ansvarig vid migrationsverket bekräftar denna bild, au pair-förmedlingarna står i första hand till familjernas tjänst. Migrationsverket tar emellertid inte heller något ansvar för vad som händer under au pairens vistelse i Sverige och hänvisar detta till att de inte har något formellt kontrollansvar. Skulle au pairen inte kunna stanna kvar hos värdfamiljen har hon alltså ingen att vända sig till utan kan komma att stå helt utan skydd. Den enda möjligheten kan då vara att återvända till hemlandet och om hon har tur har familjen försett henne med en returbiljett.

Vad händer då med före detta au pairer? Som redan framgått beviljas uppehållstillstånd endast för ett år. En förnyad ansökan kan dock beviljas om den sökande har befunnit sig i ett annat land än Sverige under ett år. Det förekommer också att före detta au pairer stannar kvar i Sverige efter att uppehållstillståndet har gått ut eller när "något har gått snett" och hon har lämnat familjen. De stannar antingen kvar legalt genom att ha ingått äktenskap med en svensk medborgare eller efter att ha fått uppehållstillstånd för studier, alternativt "flyter omkring" illegalt i landet. De flesta återvänder emellertid till sina hemländer och för en del blir det fråga om att återgå till arbetslöshet medan andra återupptar sina studier. En intervjuperson uttryckte sin oro över att det kan vara svårt för au pairer att återvända till de "torftiga förhållanden" som de ofta kommer ifrån: "Det kan nog bli lite av en chock för en del efter att ha vant sig vid att ha det ganska bra. Det bekymrar mig lite faktiskt men jag försöker uppmuntra dem, de måste se vad som är positivt i sina hemländer. Förhoppningsvis mognar de under det år de är au pair och då kanske de får en fördjupad syn på tillvaron och kan uppskatta även andra saker än det rent materiella."

Tillämpningen av reglerna
Från den stund au pairen har satt sin fot på svensk mark upphör alltså, som framgått ovan, såväl förmedlingarnas som migrationsverkets ansvar. Det åligger värdfamiljen att uppfylla de rättigheter hon är garanterad enligt lag. Många följer säkerligen reglerna om den begränsade arbetstiden, den fastställda minimilönen, förser au pairen med fullgod kost och logi samt skapar förutsättningar för att hon ska kunna bedriva svenska språkstudier. Problemet är dock att det just är upp till varje enskild familj att "garantera" dessa rättigheter, något som sannolikt lätt kan präglas av godtycklighet. Regeln om att au pairerna inte ska arbeta mer än 25 timmar i veckan till exempel, tar vissa familjer ganska lätt på. En intervjuperson berättar att deras au pair arbetar omkring 40 timmar i veckan medan en annan svarar att han inte vet hur mycket hon arbetar: "Ingen av oss mäter tiden, varken vi eller hon. Det varierar antagligen och hon måste förstås vara beredd på att vara flexibel."

Varken myndigheter eller rättsliga instanser har skyldighet eller möjlighet att kontrollera hur reglerna följs. Denna totala brist på kontroll har säkerligen att göra med att den verksamhet som regleras antas vara av annan art än en anställning i vanlig mening. Det formella syftet med verksamheten och de förutsättningar som krävs för att arbets- och uppehållstillstånd ska beviljas har emellertid inte mycket med verkliga förhållanden att göra, varför regleringen inte kan påstås ha en reell funktion. Denna relation, som främst är ekonomisk till sin karaktär, blir socialt inbäddad genom föreställningen att det är fråga om ett kulturellt utbyte. Om au pairer däremot skulle klassificeras som anställda, vilket de i själva verket är, skulle det finnas verktyg för att reglera anställningen, antal arbetstimmar, lön och förhållanden i övrigt. Detta skulle dock sannolikt leda till att hela verksamheten rämnade eftersom den inte längre skulle utgöra ett realistiskt alternativ för arbetsgivarna. Det är förmodligen just på grund av att au pairer inte betraktas som anställda i lagens mening som arrangemanget är så tilltalande för vissa familjer. Om det hade varit fråga om regelmässiga anställningsförhållanden hade den önskvärda "flexibiliteten" sannolikt gått förlorad och därmed skulle den här typen av lösning på karriärhushållens problem inte vara ett alternativ.

Även om au pair-verksamheten började betraktas som ett anställningsförhållande istället för ett kulturellt utbyte skulle efterlevnaden av reglerna ändå vara svår att kontrollera. Hushållstjänster utförs i en sfär som är dold för insyn och sällan föremål för offentlig kontroll. Särskilt problematiskt blir det när den anställda själv bor i det hushåll hon arbetar i. Hur bör till exempel antalet arbetstimmar beräknas för en person som bor i det hushåll där hon är anställd - var går gränsen mellan arbetstid och fritid? Om au pairen följer med värdfamiljen på en skidresa till Frankrike och samtidigt hjälper till med att se efter barnen - är det då ledighet eller arbete? När hon befinner sig någon annanstans än i hemmet men har försetts med mobiltelefon för att kunna bli nådd när behov uppstår - är det då fråga om att ha jour eller att vara flexibel på sin fritid?

Den problematiska situationen förstärks av att efterfrågan på hushållstjänster ofta är temporär - många familjer upptäcker sitt behov ganska sent, de har kanske försökt klara sig på egen hand tills de inte orkar längre - och är därför desperata över att få tag på någon fort och lätt. Att finna någon på ett okomplicerat sätt förutsätter att reglerna inte sätter hinder i vägen. I de verksamheter där personalomsättningen är särskilt stor, vilket är fallet på hushållstjänstemarknaden, är det dessutom svårt att skapa ändamålsenlig lagstiftning och det är ännu svårare att kontrollera efterlevnaden av reglerna.

Slutdiskussion
Förklaringarna till att det har uppstått au pair-verksamhet i Sverige är sannolikt relaterade till tvåkarriärhushållens ökade efterfrågan på hushållstjänster. På grund av rådande genusarbetsdelning i hushållen är kvinnornas ökade närvaro på arbetsmarknaden en viktig utlösande orsak till köp av hushållstjänster. Hårdare krav i arbetslivet har dessutom fått längre arbetsdagar och ökad arbetsintensitet som följd och detta har i sin tur lett till att många lider av tidsbrist och stress. För att råda bot på detta, och för att undvika att det uppstår konflikter mellan makarna om vem som ska ta hand om hushåll och barn, kan hushållstjänster upplevas som en lösning. Detta möjliggörs för övrigt genom att dessa hushåll oftast har goda ekonomiska resurser. Tvåkarriärhushållens livsform, vilken bland annat kännetecknas av krav på kvalitetstid, förutsätter att någon utifrån tar hand om de arbetsuppgifter i hemmet som uppfattas som tråkiga och enformiga men som är nödvändiga för att uppnå de höga förväntningarna på att hemmet ska vara välstädat. För de som inte nöjer sig med en städhjälp några timmar i veckan utan vill ha barnpassning ständigt tillgänglig och någon som dagligen ser till att hålla hemmet i ordning, kan en au pair vara ett alternativ. Trots att kvinnorna fortfarande är huvudansvariga för hushåll och barn (och även för den anställda) kan en högre grad av jämställdhet uppnås i tvåkarriärhushållen genom att huslig arbetskraft anställs. Både mannen och kvinnan kan satsa på sina karriärer, bland annat eftersom det inte föreligger några hinder att med gott samvete åka på tjänsteresor eller arbeta övertid. Kvalitetstiden kan också öka vilket ger möjlighet att koppla av och att vårda parrelationen.

För att karriärfamiljerna ska kunna uppnå allt detta krävs att det finns grupper som är villiga att arbeta i deras hushåll - människor som inte har samma känsla av unicitet utan kan tänka sig att till en låg kostnad utföra det arbete andra inte anser sig ha tid eller lust med. Denna grupp domineras inte längre av etniska svenskar, utan sedan ungefär tio år tillbaka, av människor från den stora "arbetskraftsreserven" i Östeuropa. Tillgången och kostnaden påverkar sannolikt uppfattningarna om vilka grupper som är "lämpliga" och vilka som inte är det. Särskilt östeuropeiska kvinnor betraktas, till skillnad från svenska kvinnor, som "naturliga" för detta arbete. För att verksamheten ska fungera krävs även förmedling och rekrytering. Eftersom det finns en hel del pengar att tjäna har intresset varit stort för denna bransch, varför det idag finns en mängd förmedlare och rekryterare. Till förutsättningarna hör även en lagstiftning som möjliggör den här typen av arbetskraftsimport och som inte ställer upp hinder i form av till exempel organiserad kontroll av att reglerna efterföljs.

Trots att arrangemanget på olika sätt är till gagn för de inblandade kvarstår det faktum att verksamheten till stor del har annan karaktär än vad som anges i det officiella syftet. Regleringen av verksamheten har ingen större relevans för vad som egentligen pågår bakom beteckningen au pair utan döljer snarare de verkliga förhållandena. Den reglering som trots allt finns är inte kopplad till några kontroll- eller sanktionsmöjligheter varför den i det närmaste kan anses ha en symbolisk funktion snarare än reell.38

Många värdfamiljer har säkerligen ett intresse för "andra kulturer". Det råder heller inget tvivel om att de unga kvinnor som kommer till Sverige får "internationella erfarenheter". Dessa aspekter, som formellt sett ska vara grundläggande för au pair-verksamheten, blir snarare bieffekter av de ekonomiska relationer som i första hand gagnar de svenska hushåll som anser sig ha behov av billig och lojal arbetskraft. De anställda befinner sig i en utsatt position gentemot sina arbetsgivare och dessas godtycke eftersom de garantier familjerna avkrävs i samband med ansökan om uppehållstillstånd inte är mycket värda när au pairen väl befinner sig i landet. Ingen myndighet, rättslig instans eller annan institution har formell skyldighet att kontrollera att dessa "garantier" verkligen uppfylls. Ett temporärt uppehållstillstånd betyder att inte ha sociala och ekonomiska rättigheter. Att au pairerna inte heller omfattas av de lagar och avtal som normalt omgärdar ett anställningsförhållande kan förvärra situationen ytterligare. Många har dessutom blivit tvungna att skuldsätta sig för att kunna genomföra sitt au pair-år. Rekryterare, läkare och tandläkare ska ha betalt och ibland måste au pairen själv stå för hela eller delar av reskostnaderna, olycksfallförsäkringen samt migrationsverkets avgifter. Om au pairen inte får behålla sitt arbete, eller om hon inte alls får betalt, kan tiden i Sverige medföra att hon hamnar i en ännu svårare situation än den hon befann sig i innan.

Även om många unga svenska au pairer i olika länder säkerligen utnyttjas av sina värdfamiljer har de ändå något att återvända till efter anställningens upphörande. Deras syfte med att åka utomlands på det här sättet kan knappast vara att tjäna pengar eller att fly från en hopplös situation i hemlandet. Det är snarare lusten att upptäcka ett nytt land och viljan att öka språkkunskaperna som är drivkrafterna. Många som kommer till Sverige på liknande sätt kan däremot anses befinna sig under ett strukturellt tvång - det är situationen i hemlandet som tvingar dem att bege sig till andra länder för att tjäna pengar och för att eventuellt stanna kvar där. Ett "kulturell utbyte" kan säkert ske om det är fråga om jämlika parter från olika kulturer som möts - men knappast under de förhållanden som för närvarande karakteriserar den svenska au pair-verksamheten.

Ellinor Platzer
Institutt for samfunnsvitenskap
Universitetet i Växjö
ellinor.platzer@svi.vxu.se

FOTNOTER
[1] Den nämnda perioden, 1960- till 1980-tal, kan i det närmaste betraktas som 1900-talets parentes vad gäller förekomst av hushållsarbetskraft. Särskilt före denna parentes var det vanligt att anställa hjälp i hemmet. Exakt hur stor efterfrågan på hushållstjänster är i Sverige idag är oklart. I den så kallade tjänsteutredningen genomfördes en marknadsundersökning genom att 3 000 hushåll telefonintervjuades. 25 procent uttryckte intresse av hjälp vid enstaka tillfällen eller ganska regelbundet om kostnaden skulle vara möjlig att dra av i deklarationen. Omräknat till det totala antalet hushåll i Sverige skulle andelen positiva uppgå till 900 000. (SOU 1994:43, 59) Som mycket riktigt påpekas i tjänstebeskattningsutredningen bör detta resultat tas med en viss försiktighet, inte minst eftersom det var fråga om hypotetisk efterfrågan och inte faktisk. En hypotetisk efterfrågan behöver ju inte realiseras. (SOU 1997:17, 177) Tilbake til teksten

[2] Pålsson uttryckte sitt förslag vid en sammankomst i Visby 1994. Förslaget utmynnade sedan i en bok: Anne-Marie Pålsson & Erik Norrman (1994) Finns det en marknad för hushållsarbete? Tilbake til teksten

[3] Jag vill passa på att tacka Lars Hansson och Inger Lindborg, båda Växjö universitet, som gett mig värdefulla synpunkter i samband med färdigställandet av denna artikel. Tack också till de två anonyma granskare som hjälpte mig med sina konstruktiva utlåtanden. Ett tack även till Sven-Axel Månsson, Göteborgs universitet, Bridget Anderson, Oxford University, och Julia O’Connell Davidson, Nottingham University, som höll i projektet "The demand side of trafficking" inom vilket delar av materialet till denna artikel är framtaget. Tilbake til teksten

[4] Begreppet hushållstjänster kan ha en vid betydelse och inkludera alla tjänster som utgör substitut till eget hushållsarbete, oavsett om de utförs i eller utanför det egna hemmet. Begreppet hemnära tjänster användes av tjänsteutredningen, SOU 1994:43, och avsåg de tjänster som utförs i det egna hemmet eller på den egna fastigheten och tomten. I begreppet hushållsnära tjänster, som myntades i tjänstebeskattningsutredningen, SOU 1997:17, inkluderas alla tjänster som utgör substitut till eget hushållsarbete oavsett om dessa utförs i eller utanför det egna hemmet.Tilbake til teksten

[5] Beträffande hushållstjänster som en möjlighet för invandrare att komma in på den svenska arbetsmarknaden är detta främst sant vid svarta anställningar. De företag som är etablerade inom branschen är väldigt restriktiva när det gäller att anställa invandrare (Platzer 2002). Tilbake til teksten

[6] Den arbetskraft som i realiteten eftersöks för den här typen av arbeten tillhör dock andra kategorier än de nämnda eftersom det är fråga om ett tungt och arbetsintensivt arbete med krav på erfarenhet. Tilbake til teksten

[7] Den borgerligt tillsatta tjänsteutredningen, SOU 1994:43, och den socialdemokratiskt tillsatta tjänstebeskattningsutredningen SOU 1997:17. Tilbake til teksten

[8] Dåvarande fackföreningsekonomen Villy Bergström angrep Pålssons förslag och hävdade att detta skulle kunna leda tillbaka till det gamla pigsamhället, därav benämningen "pigdebatten" (Öberg 1999:191). Tilbake til teksten

[9] Viktigt i sammanhanget, vilket jag dock inte ska gå in på närmare här, är att den turbulens som frågan om hushållstjänster gav upphov till i Sverige inte har någon motsvarighet i andra länder. För en genomgång av hushållstjänstesystemen i olika länder, se Nyberg (1999). Tilbake til teksten

[10] Det är uppenbart att frågan om hushållstjänster har utgjort ett partipolitiskt dilemma, speciellt för socialdemokraterna, se Öberg (1999). Det var dock intressant att notera att under den senaste valrörelsen, 2002, ställde sig socialdemokraterna inte längre bakom idéer om skattesubventionerade hushållstjänster. Tilbake til teksten

[11] Till exempel i Spanien, Italien och Grekland är det mycket vanligt med live-ins. I norra Europa däremot, är live-outs vanligast. (Anderson 2001:84) Tilbake til teksten

[12] Se Platzer (2002). Samma priskänslighet har iakttagits i Danmark av Sundbo (1997). Tilbake til teksten

[13] Platzer (2002). Tilbake til teksten

[14] 1996 uppskattade Riksskatteverket att den svarta städningen i hushållen hade en omsättning på 900 miljoner kronor per år (RSV Rapport 1996:5, 61). Om en veckostädning antas ta fyra timmar skulle i så fall 90 000 hushåll ha anlitat svart arbetskraft, enligt SOU 1997:17, 216. Även Riksrevisionsverket har genomfört en undersökning av svart arbete i Sverige. Rapporten, som kom 1998, visar bland annat att en betydande del av det svarta arbetet utgörs av sådant som förekommer inom den privata tjänstesektorn. När det gäller det svarta arbetet fördelat på branscher uppgick tjänster riktade till hushåll till 14,5 procent (RRV 1998:29, 71f). Dessa tjänster utgörs bland annat av städtjänster och barnpassning (Ibid:14f). Underlaget till Riksrevisionsverkets granskning bestod dock av en enkät som gick ut via ett adressregister, vilket kan ha medfört att de som arbetar utan arbetstillstånd i Sverige blev orepresenterade eller underrepresenterade i undersökningen. Det verkliga antalet svarta arbeten i hushållen kan därför sannolikt anses vara betydligt större än vad undersökningen visade. Tilbake til teksten

[15] En rundringning, som genomfördes i december 2001, till 16 välkända företagskoncerner med placering delvis i Sverige, fördelat på 4-5 olika branscher, visar att 90 procent erbjuder eller planerar att inom en snar framtid erbjuda sina högst värderade anställda hushållstjänster som löneförmån. Såvitt jag vet finns endast en företagskoncern i Sverige som erbjuder samtliga sina anställda denna förmån. Det finns dock en motsatt tendens som pekar på att det är på väg att bli allt mindre intressant att ha hushållstjänster som löneförmån. Kostnaden för den enskilde förmånstagaren blir högre jämfört med om han eller hon anlitar svart arbetskraft. Många hushåll vill dessutom göra rekryteringen av de anställda själva och de anser att kontinuiteten är viktig, det vill säga att de vill att samma person utför arbetet under en längre tidsperiod. Dessa krav kan ofta inte uppnås när ett företag anlitas. Påpekas bör dock att inte alla anser sig kunna "välja" svarta tjänster, exempelvis på grund av en position i arbetslivet som skulle kunna skadas om det olagliga förhållandet blev allmänt känt. Tilbake til teksten

[16] Au pair översatt till svenska: till lika värde. Tilbake til teksten

[17] Det finns ingen medveten strategi från författarens sida vad gäller intervjugruppens könsfördelning, värdfamiljerna fick själva välja vem i hushållet som skulle låta sig intervjuas. Varför det blev så många män är intressant med tanke på att det som rör hemmet ofta betraktas som "kvinnans sfär". Tilbake til teksten

[18] Regeringen i Manila satte dock stopp för detta genom att kräva att det skulle beviljas tvååriga uppehållstillstånd för filippinska medborgare i främmande länder. Sverige vidhöll sin ettårsgräns och följden blev att filippinska au pairer i Sverige minskade drastiskt. Under senare år har dock filippinska au pairer återigen ökat men om detta är resultatet av att den filippinska regeringen har en förändrad policy är oklart. Tilbake til teksten

[19] Fördelningen i antal timmar och minuter per vecka ser ut enligt följande: Städning lägger kvinnor ner 4,38 timmar på och männen 1,52. Tvätt och strykning 2,33 respektive 0,24. Omsorg om egna barn 5,12 timmar respektive 2,04. Förutom de uppräknade arbetsuppgifterna är matlagning den syssla i hushållen där kvinnorna tar betydligt större ansvar än männen (SOU 1998:6, 40). Tilläggas ska dock att dessa siffror har några år på nacken eftersom de från början är hämtade från SCBs Tidsanvändningsundersökning 1990/91. Tilbake til teksten

[20] Även andra grupper anlitar hushållstjänster, såsom yngre ensamstående män och kvinnor samt pensionärer, men de som står för den största andelen av efterfrågan är tvåkarriärhushållen. Tilbake til teksten

[21] Jämför med de tayloristiska arbetsdelningsprinciperna i Braverman (1989:184). Tilbake til teksten

[22] I Kvinnomaktutredningen beskrivs fyra olika typer av familjer utifrån hur genusarbetsdelningen ser ut. I den konventionella familjen, vilken är den vanligaste, utför kvinnan allt eller det mesta av hushållsarbetet. I den semijämställda familjen gör mannen en hel del hushållsarbete men det är kvinnan som har huvudansvaret och som gör mest (SOU 1998:6, 40ff). Tilbake til teksten

[23] Angående genuskonflikter som följd av brutna genuskontrakt och huslig arbetskraft som en lösning på dessa konflikter, se Platzer (2002). Tilbake til teksten

[24] Att den tid som frigörs genom köp av olika typer av hushålls- och andra tjänster tenderar att läggas på mer arbete snarare än mer umgänge med familjen eller kvalitetstid generellt, bekräftas av Hochschild (2001). Tilbake til teksten

[25] I programmet "Kalla Fakta" på TV 4 i januari 2002, sändes dokumentären Au pair från Östeuropa - Sveriges nya pigor. Det framgick att vissa au pair-förmedlingar i Sverige har en verksamhet som i det närmaste kan liknas vid en form av koppleri, så kallade mail-order-brides. Tilbake til teksten

[26] Både kvinnor och män är välkomna att bli au pairer men de manliga sökande är få och det är ännu färre som väljs ut av en familj. Som skäl till det senare anger Förmedlingen att män förmodligen inte är lika bra på hushållsarbete som kvinnor och att "många är rädda för pedofiler". Jag intervjuade dock en värdfamilj som hade haft en manlig au pair och de var väldigt nöjda med honom. Han hade visserligen inte varit särskilt bra på hushållsarbete men hade kunnat tillföra annat än sina kvinnliga föregångare, såsom att lära hela familjen spela schack. Mannen i denna familj hade dock inledningsvis varit negativt inställd till att ha en manlig au pair eftersom han var orolig för "konkurrens i sitt eget hus". Tilbake til teksten

[27] Unga kvinnor som har genomgått en lanthushållsutbildning var länge populära som au pairer men dessa har minskat i antal eftersom det även i Östeuropa har skett en urbanisering. Turismutbildningen i flera länder har emellertid blivit en god ersättning eftersom eleverna där lär sig sköta barn och tränas i hushållsarbete. Tilbake til teksten

[28] I vissa fall förväntas au pairen bidra med något förutom ett renodlat omhändertagande av barn. Det förekommer önskemål att hon ska ha kunskaper i till exempel engelska, tyska eller franska för att hon i umgänget med barnen ska lära dem detta språk i syfte att förbereda dem inför en längre utlandsvistelse eller liknande. Det finns också exempel på att när barnen "befinner sig i den ålder när det är lämpligt att de börjar lära sig engelska" kan en engelsktalande au pair komma väl till pass. Vissa väljer en au pair från till exempel Tyskland eller Nordamerika när barnen befinner sig i den fas då det anses viktigt att de börjar lära sig ett andra språk. Ett alternativ kan dock vara en språklärare från till exempel Estland eller Lettland. Tilbake til teksten

[29] En spännande tanke är vad som skulle lyftas fram om det var fråga om att på liknande sätt beskriva en industriarbetare eller en akademiker. Tilbake til teksten

[30] Förmedlingen berättar om en kandidat som var 194 cm lång och därför “omöjlig att placera ut". Tilbake til teksten

[31] Förmedlingen ser till att inga uppgifter av betydelse saknas i ansökningen. Detta är viktigt eftersom saknade uppgifter kan leda till att migrationsverket avslår ansökan och det är inte möjligt att överklaga ett beslut om avslag på ansökan om arbetstillstånd. Tilbake til teksten

[32] "För att ansökan ska beviljas om uppehålls- och arbetstillstånd ska au pair vara garanterad förutom kost och logi kontant ersättning med lägst 3 500 kronor per månad under anställningstiden." Utlänningsförordningen (1989:547) 7 kap, 11 § 2. Tilbake til teksten

[33] Det brukar ta mellan 4-6 veckor innan beslutet är fattat. Enligt migrationsverkets statistik över beviljade och icke beviljade tillstånd för au pair är andelen av den senare relativt stor. Den förmedling jag har varit i kontakt med brukar dock få igenom i princip alla sina ansökningar. Det kan vara mindre noggranna förmedlingar som går bet ibland och det förekommer säkerligen att ansökningar görs utan att det är en förmedlare inblandad - så är troligtvis fallet när det gäller au pair från Marocko. Jag har inte funnit någon svensk förmedling som har intressen i det landet och antalet avslag på ansökningar därifrån är också jämförelsevis hög. Tilbake til teksten

[34] Det förekommer dock att familjen väljer att dela upp erbjudandet i två sexmånadersperioder (särskilt om de inte är säkra på att ha valt "rätt" au pair) och i dessa fall tar verket ut nämnda avgift två gånger. Tilbake til teksten

[35] Hälsotillståndet är av vikt, enligt Förmedlingen, eftersom au pairer inte omfattas av det svenska socialförsäkringssystemet och därför kan värdfamiljerna bli tvungna att betala den reella kostnaden vid eventuella besök hos läkare eller tandläkare. Även om en försäkring har tecknats för au pairens räkning återstår kostnaden för självrisken. Tilbake til teksten

[36] Det ökade förvaruligandet i den kapitalistiska utvecklingen diskuteras av bland andra Wallerstein 1985:17ff. Tilbake til teksten

[37] De svenska språkstudierna utgörs av sfi-undervisning, ofta vid Medborgarskolan, Folkuniversitetet eller Komvux. Att vara inskriven vid dessa utbildningsinstitutioner är dock inte detsamma som att verkligen genomföra studierna. Det görs inga uppföljningar av hur många au pairer som faktiskt är närvarande vid lektionerna. Tilbake til teksten

[38] Hydén (1985) visar hur medbestämmandelagen (MBL) fick en symbolisk funktion snarare än en reell och kom att dölja verkliga maktförhållanden mellan arbetsgivare och anställda. Ett liknande exempel ger Aubert med flera (1970) som studerade den norska motsvarigheten till hembiträdeslagen och kom fram till att dess funktion framför allt var symbolisk. Tilbake til teksten