Professor i historie ved Historiska institusjonen, Stockholms universitet.

Sammen med Gro Hagemann har Åmark skrevet artikkelen 'Fra ’husmorkontrakt’ til ’likestillingskontrakt’'. Artikkelen er et av bidragene til boken 'Om makt: Teori og kritikk' som er redigert av Fredrik Engelstad.

Om makt på 1-2-3
1. Hvorfor er ditt bidrag viktig i et maktperspektiv?
Gro Hagemanns och min artikel har till uppgift att lyfta fram genus- (kjönns-) teori i den allmänna teoretiska diskussionen om makt. De senaste decenniernas forskning har visat hur fruktbart detta perspektiv är, både teoretiskt och empiriskt. Kvinnor och män lever ofta under olika villkor, och detta har ofta förbisetts i mycken mainstream-forskning. Maktrelationerna mellan män och kvinnor tillhör också de centrala faktorer som skapar en social ordning i samhället. Vi vill också förankra den teoretiska maktdiskussionen i ett historiskt förändringsperspektiv.

2. Hvem har ifølge deg makt?
Makt har den som kontrollerar stora maktresurser. Speciellt för Norge är att det politiska systemet, staten och de statliga ämbetsmännen har och har haft en stark ställning, medan den traditionella överklassen, förankrad i storgods och senare i storföretag, varit svag. Makt har också de som har inflytande över de centrala diskurserna, över tolkning av hurdan verkligheten är, vilka begrepp som ska användas för att förstå den och vilka värderingar som skall läggas till grund för politiskt handlande och samhällelig organisering.

3. Hva tror du vil bli stående etter Makt- og demokratiutredningen?
Den förra norska Maktutredningen lyckades väl med att formulera några slagkraftiga teser och nya nyckelbegrepp för att förstå och förklara makt. Den nuvarande makt- och demokratiutredningen tycks mer utmärkas av bredd och eklekticism än av förmågan att sammanfatta resultat i spetsformuleringar. Dagens maktsituation i Norge har några intressanta särdrag ur europeisk synvinkel: Tendensen till nationell isolering i globaliseringens tidevarv syns inte bara i förhållandet till EU, utan också i nyhetsförmedling och offentlig debatt. Stora ekonomiska resurser samlas i en statlig oljefond, samtidigt som populisterna är politiskt framgångsrik och särskilt arbetarrörelsen hamnat i en djup kris. Liksom i många andra europeiska länder har jämlikhet mellan könen blivit en politiskt central fråga, som får växande betydelse för den politiska makten. Sammantaget gör detta att kontrollen över centrala maktresurser, och makten över diskurserna, förefaller anmärkningsvärt instabil och lättrörlig i Norge.